Av ren nyfikenhet gick jag in och kollade...
... och såg att jag hade sju besökare här för tre dagar sen. Och idag hade en och samma person varit inne TRE gånger. Märkligt. Vilket tålamod ni har! Eller är ni bara dumma och envisa?
Hur det blev såhär.
För en vecka sedan stod jag och lyssnade på kära Markus och fick då ett klart blogginlägg skapat i huvudet. Allt föll på plats och jag förstod mig själv. Tja, ni vet sådär som man tror att man förstår varenda låttext eftersom de passar SÅ bra in på en själv.
"Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp. Jag har vart kär men där jag är finns inget hjärta att ge bort. Jag saknar ord jag saknar tankar dom jag har är gamla. Använda på mörka platser som jag hellre glömmer än har kvar."
"Nåt slags rekord är satt i att fly så långt bort från sig själv man kan."
"Klumpig ful o fumlig slog mig matt för att jag inte fatta att. Jag aldrig kommer att förstå nånting livet bara blir..."
Det lilla gråa hamsterhjulet som rullar på i all vardaglig oändlighet börjar bli trångt. Bäst att rädda sig själv, från sitt eget liv. Bäst att packa ner sitt lilla hjärta och ta det till något bättre ställe. Bäst att fly. Sådär tänkte jag och tyckte genast att Markus gett mig ett rimligt skäl, en hygglig ursäkt , någon slags förståelse för mitt beteende. Hänger ni med?
24 timmar senare gav jag Markus långfingret.
Idag, en vecka senare, har jag gett bort mitt hjärta.
SYLT.
Det är ett jävla tjat om sylt just nu.
Ex 1, Ex 2
Och eftersom min sambo är så förtjust i den här sekvensen av True Blood
så vill väl inte jag sämre än att jag hakar på den nya heta sylttreden liksom.
SYLT.
Spongefredag! :D
Idag är det fredag. IGEN!
KA-niiiinen.
Jag skulle trösta mig själv igår men slutade med att jag FIRADE istället! Med glass, öl, chips och solvarma klippor. KOMIGEN! Nu kör vi igen. Kanske en repris på fredagen? När jag inte gick och la mig förän klockan sju lördag morgon. "Somnar nollsju vaknar igen på natten. Jag är en vampyr jag suger och spyr." Fast då var det inte jag som var vampyren. HA! Om en halvtimme sticker jag till Systäämet sen blir det sangria, ananas och grillspett för hela pengen. Jo för jag är ju ledig imorgon! OH! Den kändes bra i magen.
När det är som det är...
Det hände en grej idag. En grej som fick mig ur balans. Det är tydligen inte meningen att man ska vara i balans mer än ett par dagar, max två veckor. EMO-inlägg, I can't stop myself.
Att falla eller låta sig själv trilla dit.
Sitter och begrundar mig själv och allt jag lämnat kvar.
Rester som ligger och skaver och som vill plockas upp och bli omhändertagna.
Vi vill också omfamna!
Vi vill också kräkas i din hjärna spräcka hål på dina drömmar och färga din själ svart.
Svart som natten, och natten, den är orolig.
Rovdjuret grubblar och skriker. Om jag bara, om jag bara kunde, om vi. Om.
Jag som gömt mig så väl.
Jag som hittat det bästa gömstället.
Kryper ur och blotta hela min insida.
Men varför?
Förlorar alla skott, all ammunition. Alla vapen är mig fråntagna.
Hur ska jag kunna skydda mig nu?
Omkullblåst. Rullar utför klipphällen.
Duns duns duns.
Trasiga mjukdelar och hjärtat, vad hände med hjärtat?
En mosig blodpöl som till slut blir ett med havet.
Sen finns det inte mer.
Inte alls.
Jag skrev den för ett tag sedan men då vågade jag inte lägga upp den här. Men efter vad som har hänt idag så känns det mer som jag kan stå för allt det där. Vet inte varför, kanske för att den just blev helt inaktuell. Eller är den mer aktuell än någonsin. Det känns skitjobbigt att inte veta om man är glad, ledsen, arg eller lättad. Men det är väl så det ska vara.
Small update.
That's it.
KÄRLEK. Och en aning gin & tonic.
Känner människokärlek idag, ta åt er ni som vill!
Smudgie loves you!! True!
Det finns tillfällen då jag hatar allt i min tillvaro. Just nu pågår det flera sådan tillfällen.
Orka att på engelska förklara för en 74-årig gammal egyptier att det helt plötsligt har dykt upp en skuld från 1986 på över hundra tusen kronor som han måste betala.
OOOOOOOOOORRRRRRRRRRRRKKKKKKKKKKAAAAAAAAAAAAAAAA.
Jag är så jävla trött på detta att jag knappt orkar andas.
Tänk om man hade en liten snubbe i ett snöre i halsen!
Vi sitter och intar kvällens grillade måltid på själva midsommarafton och kommer av någon anledning in på kvinnor i Afrika, könsstympning och tillhörande detaljer.
Kille (kommer inte ihåg vad han heter och det känns helt oviktigt i sammanhanget) - Men snälla, kan vi inte prata om någonting annat? Vi äter ju faktiskt nu!
Romhonan - Äääääsch. Det är väl inte så farligt? Va inte så känslig nu!
Oviktigt kille - MEH. Vem vill äta ett kvinnligt könsorgan?
Apan (med ett kilo glimt i ögat) - Många, hoppas vi på!
Annie - HAHAAAHAHAAHAAHAHAAA!
Apan - Jaaaamenvadåååå!? Jag TYCKER ju DET! Inget att hymla om!
Senare på kvällen stod Apan för snapsviseunderhållningen. Hon drog den ena efter den andra, så gott hon kunde i alla fall. I visan om nubben som skulle dras upp och ner i halsen med ett snöre (för då smakar den ju så mycket mer) råkade det mellan sludder och hicka bli "snubbe" istället för "nubbe". Då var jag såklart tvungen att brista ut i ytterligare ett gapskratt medan de andra lite mer vuxna satt och vred sig ängsligt på stolen.
Nej Apan, hon hymlar minsann inte. Nej nej.
När allting kommer omkring...
Det är så himla bra. Jag inser det gång på gång. Saker som jag satt och lipade över för nån vecka sedan känns så JÄHÄVLA pasé just nu. Det behövde inte ens gå hundra år liksom. Nu sitter jag här och skrattar åt mig själv och mina tönterier. HAAA! Att jag ens orkade bry mig, tänker jag. ORKA! Sicket jävla waste of time! Hahaha! Skrattar mig själv rakt upp i ansiktet, det är vad jag gör. Bra känns det också.
Pure pain in knee.
Jag skulle egentligen ha skrivit en rubrik men jag blev jättekissnödig! Lovar! På sant och serri!
Apan säger att hon avundas min sol. Hemma hos mamsy är det regn. Men här är det sol, öl och nytvättat hår. Fast jag har fönat och sprayvaxat det så ingen jävel skulle kunna genomskåda mina nyschamponerade slingor. Orka. Jag och min uringning drar in till Tok-Ulle nu.
EVIL *visar små horn i pannan med fingrarna*
Sms for the win!
Rensade min inkorg i mobilen. Det finns några sms jag gillar speciellt.
"Så förutom kuken är han inget att ha då eller?"
"Det smakar ost i min mun."
"Du har inte tagit livet av dig med ett barbieben va?"
Samtliga från Monken.
I lördagskväll fick jag det här från Tok-Ulle
(som är lyckligt ovetande om vad jag kallar min chef):
"Hej Pungen! Dricker du?"
Det som först var Annie Pannie Päronpung blev Päronpungen som sedan kort och gott blev Pungen. Erkänn, jävla stiligt smeknamn!?
